E N S A M V A R G
Jag skrev en jättelång text här med massa tankar men jag fick inte ihop det bra, jag ska ge det ett nytt försök en annan gång /: Dock som titeln säger har jag varit väldigt mycket av en ensamvarg på sistone. Visserligen har jag varit en ensamvarg hela mitt liv men nu är jag verkligen i den sån period där jag i princip isolerar mig. Jag är sämsre än någonsin på att höra av mig, svara på sms, svara i telefon, svara på allt. Jag vill inte isolera mig, men huvud och kropp går inte ihop nu. Jag vill höra av mig till mina kompisar och höra hur dom mår, jag vill umgås med dom, jag saknar dom med allt jag har och jag har sån ångest att jag inte visar dom hur mycket jag bryr mig. Det är som att jag ser dom glida ifrån mig och jag bara sitter och tittar på. Jag måste få ur tummen ur röven. Jag fyller år om lite mer än en vecka nu och jag känner mig så ensam men det är väll ingens fel förutom mitt. Usch ):
Känner exakt som du och skrev ett liknande inlägg innan idag om att vara för sig själv. Ibland kan det faktiskt bli för mycket ensamhet för en ensamvarg också.
Du kanske behöver vara ensam? Bara slappna av och landa. Du kanske behöver ligga framför en serie med popcorn i famnen i några dagar. Sen när du känner att du har koll på allt igen, så hör du av dig till dina vänner.
Känner igen mig.. Nu denna sommar har jag varit i princip själv varje dag, alla andra är upptagna med sitt eget. Det har blivit för mycket ensamhet, men samtidigt som jag vill umgås med dem orkar jag inte plocka upp telefonen och ringa. Det är som en spärr i hjärnan som sätter stopp. Märkligt.
Otroligt fina bilder
Vackra, underbara du! Ibland måste man uppleva dessa perioder. Riktiga vänner stannar kvar och förstår. Jag hoppas att det löser sig.
Kram
Gillar din blogg! :)
men herregud vad snygg du är, asså jösses
Otroligt vacker! Du är inte en ensam ensamvarg om man säger så. Följ ditt hjärta, umgås inte med människor bara för att du tror att du borde.
