Johanna Herrstedt - GlitterBox

Foto: Min käraste mamma

Hade önskat att bilderna inte var så överexponerade men mami gjorde ett finfint jobb ändå med tanke på att hon nästan aldrig har rört vid en systemkamera. Grattis på morsdag alla mammor förresten! :)
Hursomhelst, jag älskar verkligen hästar. Jag har ridit sedan jag var 9 år och efter 10 år har jag inte tröttnat ett dugg på de fyrbenta vännerna :) Visst blev ridskola enformigt efter ett tag eftersom jag kom så högt man kan komma i ridskolenivå att jag inte lärde mig något nytt och det är ganska opersonligt att rida hästar som rids av massa andra människor också så hästarna känns inte så "egna". Men tur är att jag har släkt med hästar som jag får rida! Hästar funkar som terapi för mig och dom påverkar mitt humör så otroligt mycket. Jag kan gå från jättenedstämd till gladast i världen efter att ha fått rida och tagit hand om hästar. Behöver egentligen inte rida för att bli på bra humör men det är ju alltid uppskattat. Bästa känslan är nog om jag rider en riktigt bråkig och eldig häst som jag klarar av att tygla. Man känner sig ganska mäktig då haha! Superlydiga ridskolehästar som gör vad nybörjare säger är faktiskt ganska tråkiga.
En dag i mitt liv ska jag flytta ut på landet till en fin gård med stort stall och ha egna hästar. Det kommer bli fint. Ska bara ha en man vid min sida först )))):

Känns förresten som att jag har fått in ett nytt bloggflow nu! Eller?